Emilia Wedman

Min språkresa började redan när jag var i dagis. Jag har varit i en tvåspråkig dagis men på någon orsak bestämde dagistantorna att de e för svårt att prata svenska för ett finskspråkigt barn fast min mamma frågade om de skulle kunna var möjligt för dom att prata svenska åt mig. I Vasa började vi studera svenska i fyran. Genast från början märkte jag att svenska va min grej. I högstadiet sökte jag till ungdomsfullmäktige och blev vald. Där var ganska många som hade svenska som modersmål och vi hade några möten helt på svenska.

Efter högstadiet flyttade jag till Tammerfors eftersom jag ville studera i ett naturvetenskapligt gymnasium och söka in till att studera medicin sen efter gymnasiet. Sen fick vi delta i en språkkurs med min bästa vän som också ursprungligen va från Vasa. Vi reste till England och där va ganska många som hade kommit från Sverige. De va trevligt att märka att vi faktiskt kunde prata lite svenska med dem fast vi kunde inte så många ord.

Efter gymnasiet började jag fundera på vad jag ville göra. Jag bestämde mig för att uppfylla en gammal dröm och gick in i militären. Jag fick också veta att jag hade blivit antagen till studier i administrativa vetenskaper. Milin gick bra och jag fick en möjlighet att delta i en reservofficerkurs i Hamina. Där hade jag en stugkompis som va svenskspråkig. Vi pratade svenska med henne men jag märkte att de fortfarande var svårt för mig. Då bestämde jag att jag vill kanske åka på utbyte till Sverige eller sen göra något annat som kan utveckla mina språkkunskaper. Men sen efter milin fick min pojkvän en plats vid medicinska faculteten i Tammerfors och då bestämde jag mig också för att söka till medicin eftersom jag inte ville bli bitter över att jag själv inte hade sökt dit.  Det tog mig några år att läsa alla ämnen som krävdes för att kunna söka in till medicin, men till slut lyckades jag. Nu har jag studerat ett år på svenska och det har gett mig så mycket. Jag har lärt mig att den viktigaste saken inte är att vara flytande på svenska utan att man vågar prata. Då är det också möjligt att utveckla sina språkkunskaper