När man som nioåring inte alls förstår att studera engelska, och på grund av koncentrationssvårigheter och överaktivitet märker efter två års studier att man kan fyra ord engelska, kan motivationen växa att studera nästa språk! Det språket var förstås svenska!

Jag har alltid gått i en finskspråkig skola, jag har haft finskspråkiga vänner och bott hela mitt liv på ett finskspråkigt område. Därför uppskattade jag inte svenska språket och det var svårt att tala. Även om jag förstod någon som talade svenska, föredrog jag att svara på finska. Attityden till språk ändrade sig när jag åkte till en folkhögsskola i Danmark. Där lärde jag mig hur nyttigt det var att kunna ett nordiskt språk.

Min resa med svenskan har tagit många omvägar och ibland har man fått hålla sig fast ordentligt medan man har åkt i livets berg-och-dalbana. En sak har ändå varit klart för mig – att fortsätta försöka på nytt, även om det skulle gå lite fel ibland.

Jag har många gånger haft svårt med grammatiken i skolan, men senare har jag märkt att jag lär mig bäst genom att prata. Den första önskan jag hade när jag började på universitetet var att jag hade fokuserat lite mer på muntliga uppgifter på svenskalektionerna eller hade tagit en muntlig kurs i svenska i gymnasiet. Jag fortsatte att försöka och det lönade sig.

I åratal förblev svenskan ett någorlunda okej skolämne. (Det var väl mina kloka föräldrar som lade grunden genom att tidigt på 80-talet anmäla mig till A-svenskan. Redan på den tiden tänkte de, att engelskan lär man sig anyways.)

Hej! Jag är Niklas Nybom, teaterljuddesigner, ljudkonstnär och språkambassadör. Trots mitt svenskspråkiga namn växte jag upp i en finskspråkig familj i Reso. Men nomen est omen – numera är jag så gott som fullständigt tvåspråkig.

Hej! Jag heter Pasi och jag studerar mitt sista år till klasslärare. Jag har en stark bakgrund inom ishockey och nu arbetar mer som tränare. På min fritid tycker jag om att spela olika bollspel och gå vinterbada. Idrott ligger också nära mitt hjärta.

Jag heter Kaisa och är ursprungligen hemma från Lahtis. Innan jag flyttade till Borgå efter gymnasiet för att studera konst hade jag aldrig träffat en enda finlandssvensk Jag har alltid tyckt om att lära mig nya språk men det var först under min studietid i Borgå som jag fick svenskspråkiga vänner och vågade börja prata svenska i vardagen.

Hej! Jag heter Niini och jag har vuxit upp på landet, i en liten, finskspråkig by i Pälkäne. Min familj är finskspråkig och jag hade bara hört lite om finlandssvenskan innan högstadiet från min farfar som levde sin barndom i Jakobstad.

Hej! Jag heter Sinéad Obrey och kommer från Bobäck i Kyrkslätt. Jag växte upp i en tvåspråkig familj med en finlandssvensk mamma och amerikansk pappa, vilket har lett till att jag har både svenska och engelska som modersmål. Grundskolan och gymnasiet gick jag på svenska i Kyrkslätt och Helsingfors.

Mitt namn är Davey van Pas och jag kommer från Nederländerna, landet känt för stroopwafels, tulpaner, träskor, cyklar och kvarnar. Jag lärde mig svenska via Duolingo med roliga meningar som “Jag pratar med en anka” och “Björnen har en tröja på sig.” Appen hjälpte mig mycket, men grammatiken var svår. Därför tog jag lektioner med Patrick, en svensk lärare som älskade mina finlandssvenska uttryck.

Hejsan! Jag heter Mikko Peltomäki och kommer ursprungligen från den tvåspråkiga staden Vasa. Även om jag bodde i Vasa blev svenskan inte en del av mitt liv förrän jag började på en tvåspråkig musikallinje på Lärkkullas folkhögskola.

Jag heter Verneri Kinnunen och jag växte upp i Jyväskylä i mellersta Finland. Min mormor tillbringade en del av sin barndom i Vasa och uppmuntrade mig tidigt att lära mig svenska. Idrotten har alltid varit en central del av mitt liv. Jag har spelat både fotboll och bandy, men viktigast för mig blev hastighetsåkning på skridskor, där jag tävlade internationellt med det finska landslaget.

Hej! Jag heter Pihla Koskelo och kommer från Uleåborg. Jag växte upp i en helt finskspråkig familj. Jag var inte bra på språk i skolan och det kändes att jag kommer aldrig att lära mig språk.
I lågstadiet fick jag vänner som gick i en svenskspråkig skola. Jag tyckte det var fascinerande att de kunde tala ett annat språk så flytande. Vi kom på idén att jag också skulle byta till en svenskspråkig skola, och det gjorde jag!

Min språkresa började redan när jag var i dagis. Jag har varit i en tvåspråkig dagis men på någon orsak bestämde dagistantorna att de e för svårt att prata svenska för ett finskspråkigt barn fast min mamma frågade om de skulle kunna var möjligt för dom att prata svenska åt mig. I Vasa började vi studera svenska i fyran. Genast från början märkte jag att svenska va min grej. I högstadiet sökte jag till ungdomsfullmäktige och blev vald. Där var ganska många som hade svenska som modersmål och vi hade några möten helt på svenska.

Jag föddes och växte upp under de första tjugo åren i en helt finskspråkig miljö på landsbygden i Mellersta Österbotten. Tack vare inspirerande lärare började jag genast gilla svenska redan på högstadiet. Tröskeln att använda språket var ändå hög, även efter gymnasiet. Jag var nervös och undvek situationer där jag skulle behöva tala svenska. Under studietiden blev det ännu värre, eftersom jag tillbringade en lång tid i en engelskspråkig miljö. Språken trasslade ihop sig.

Hej! Mitt namn är Mikael Liimatainen och min språkresa har börjat i min hemstad Kouvola, en helt finskspråkig stad i Kymmenedalen. En stad där man lätt tycker att man knappt kommer att stöta på svenska och att det skulle löna sig att lägga sina ägg i andra korgar i stället. Sannolikheten till att någon förälskas i svenskan är alltså förmodligen lägre där – men ibland kan bara en liten gnista räcka till att skogsbränder uppstår.

Hej! Mitt namn är Camilla Gabrielsson och jag kommer från Esbo, ursprungligen från grannkommunen Vichtis. Min kärlek till språk uppstod som en förälskelse vid första ögonkastet och har varit min ledande superkraft i arbetslivet. Svenska språket är dessutom en viktig del av min identitet eftersom jag har svenskspråkiga rötter på min mammas sida trots att jag växte upp i en helt finskspråkig familj.

”Vad är det där hemliga språket som dom talar” tänkte jag som barn när jag hörde mina tvåspråkiga kusiner prata svenska. Jag heter Heidi och är hemma från Egentliga Finland och uppvuxen på landet var man inte hörde något annat än finska. Jag kommer fortfarande ihåg min förvåning när jag förstod att mina kusiner pratar ett annat språk och jag ville också lära mig det där hemliga språket. 7 år efter att jag hade tagit studenten fick jag möjlighet att börja jobba i Ekenäs. Nu när jag ser bakåt så var det ett stort och modigt steg av mig att börja jobba där med den språkkunskapen som jag hade då, men utan den skulle jag aldrig hamnat i Sverige och jobbat där.

En savolaxare djupt inne i den finlandssvenska ankdammen. Jag träffade min blivande finlandssvenska fru min första vinter i Helsingfors januari 1987. Vi talade finska först, men med hennes föräldrar, släkt och vänner talade jag svenska från första början. Beslutet var mitt. Vi bytte till svenska vid nyåret 1987–88 för en månad och på den vägen blev det. Jag har kommunicerat på svenska på alla mina arbetsplatser. På oy ESSO ab talade jag dagligen tre språk i sex års tid och på alla andra arbetsplatser inom marknadsföring och vuxen utbildning talade jag svenska minst en gång i veckan i varierande uppgifter. Jag har också varit lärare i finska i svenskspråkiga skolor.