Anna Hakala

I åratal förblev svenskan ett någorlunda okej skolämne. (Det var väl mina kloka föräldrar som lade grunden genom att tidigt på 80-talet anmäla mig till A-svenskan. Redan på den tiden tänkte de, att engelskan lär man sig anyways.)

I gymnasiet fick jag av en slump genom en kompis tag på Magnus Ugglas CD, och då hände någonting. Jag förstod vad han sjöng och kunde sjunga med! Svenskan blev levande som genom ett trollslag. Sedan dess har musiken varit ett ovärderligt verktyg för att lära mig vilket språk som helst.

Plötsligt kändes det som en bra idé att börja studera vid Åbo Akademi och få flytande svenska som bonus. Gratis alltså! Ett helt språk! Tiden har visat vilket överklokt beslut det var: Jag har flera gånger fått arbete på grund av mina kunskaper i svenskan, för att inte nämna många underbara människor och nycklarna till en helt annan kulturell sfär.

Jag hamnade även att gifta mig med en sverigefinne och har lärt mig att förstå också den sidan av tvåspråkighet. I dagens läge uppfostrar jag egna barn som pratar flytande finska och svenska.

Nuförtiden använder jag svenska dagligen på jobbet och i en del andra sammanhang. Svenska musik lyssnar jag fortfarande på varje dag.