Juha Voutilainen

En savolaxare djupt inne i den finlandssvenska ankdammen. Språkprocessorn i min hjärna började utvecklas med varierande bruksspråk på finska. Jag är född i Kymmenedalen i Fredrikshamn och talade den dialekten i fem år. ”Mie vartoon ett millon toi joulupukki menee pois.” 

Efter flytten till Kuopio som femåring tillbringade jag dagarna med min morfar som talade gedigen Varpaisjärvi savolaxiska. Arki olj kovvoo ja levveetä viäntöö.
I folkskolan (mina två första år i skolan) lärde jag mig den tredje varianten av finska. Hur ”kolome” blir ”kolme” men ”televisio” blir inte ”telvisio”. Ologiskt ur barnets synvinkel. 

”Jalisharkat olj Mölymäellä tae Hatsalassa”. Jag har ännu idag i kontakt med mina lagkamrater i både KuPS och Koparit. Ett namn vill jag droppa: Jarmo Kekäläinen f.d. GM i Columbus Blue Jackets är en kuopiobo och min lagkomppis i KuPS. 

Vi började lära oss svenska på sjuan som trettonåringar. På tvåan i gymnasiet var jag en vecka i Pohjola – Norden utbyte i Lindesberg i Sverige. Jag klarade mig bra på svenska. Jag tog studenten i Linnanpellon lukio 1985. 

Jag träffade min blivande finlandssvenska fru första vintern i Helsingfors i januari 1987. Vi talade finska först, men med hennes föräldrar, släkt och vänner talade jag svenska från första början. Beslutet var mitt.
Vi bytte till svenska vid nyåret 1987–88 för en månad och på den vägen blev det. Jag bodde på hennes släktgård i Sjundeå med över 20 släktingar där jag var den enda med finska som modersmål. 

Jag har kommunicerat på svenska på alla mina arbetsplatser. På oy ESSO ab talade jag dagligen tre språk i sex års tid och på alla andra arbetsplatser inom marknadsföring och vuxen utbildning talade jag svenska minst en gång i veckan i varierande uppgifter. Jag har också varit lärare i finska i svenskspråkiga skolor. 

Jag har varit tvåspråkig tränare i handboll sedan 2002. Jag kommer förmodligen att förbli den enda savolaxiska ordföranden i Sjundeå Idrottsförening Sjundeå IF. 

Att på det viset
Juha