Kari Huhtala

Kari Huhtala

Jag föddes och växte upp under de första tjugo åren i en helt finskspråkig miljö på landsbygden i Mellersta Österbotten. Tack vare inspirerande lärare började jag genast gilla svenska redan på högstadiet. Tröskeln att använda språket var ändå hög, även efter gymnasiet. Jag var nervös och undvek situationer där jag skulle behöva tala svenska. Under studietiden blev det ännu värre, eftersom jag tillbringade en lång tid i en engelskspråkig miljö. Språken trasslade ihop sig.

Allt började på min första arbetsplats. Det var en överraskning att kunderna även skulle betjänas på svenska. ”Du, Kari, sköter de här utbildningarna på svenska när du åker till Österbotten”, sa chefen. Därefter började det. Sakta men säkert växte självförtroendet att klara mig. Arbetsgivaren ordnade utmärkta konversationskurser. Lite senare fick jag en inbjudan från en vän att delta i svenskspråkig kyrklig verksamhet. Jag fick bra handledning och ordförrådet utökades. Jag fick också nya vänner från Sverige, och rikssvenskan började kännas bekant. I efterhand känns det lite roligt att jag hamnade i arbeten där jag fick använda svenska. Och det var verkligen en fördel.

Överraskande nog var den största tröskeln att använda svenska med finlandssvenskar, eftersom min uppfattning var att de talade så bra finska. Det krävdes ytterligare en intensivkurs för att komma över det. Och en pratstund med en kollega. Han sa: ”Gör en överenskommelse. Ni bestämmer bara att ni talar svenska.” Efter det har jag konsekvent talat svenska även i Finland, närhelst det har varit möjligt. Mottagandet har alltid varit utmärkt från de svenskspråkigas sida. Min entusiasm för svenska har hjälpts av att jag har bott i tvåspråkiga Sjundeå i 25 år. Ja, även boendemiljön motiverar!

De senaste tio åren har jag varit direktör för en svenskspråkig organisation. Man behöver inte vara svenskspråkig från födseln för att kunna arbeta i en helt svenskspråkig organisation. Kontakterna med Sverige och Skandinavien har blivit fler. Det känns skönt att det nästan är som att komma hem när jag reser till Sverige. Utan svenskan skulle mitt liv och mina arbetsuppgifter säkert ha varit ganska annorlunda.

Rulla till toppen