Niini Nyrönen

Hej! Jag heter Niini och jag har vuxit upp på landet, i en liten, finskspråkig by i Pälkäne. Min familj är finskspråkig och jag hade bara hört lite om finlandssvenskan innan högstadiet från min farfar som levde sin barndom i Jakobstad.

Min föreställning om främmande språk var att nya språk alltid är svåra att lära sig: jag kämpade mot läs- och skrivsvårigheter under lågstadiet och jag upplevde engelskan som jättesvår eftersom uttal och stavning skiljer så mycket från varandra. Svårigheter med engelskan ledde till det att jag var lite stressad när jag började svenskan i sjuan. Överraskande var att jag tyckte nästan genast att svenskan är ganska rolig och snabbt att lära sig. Ändå hörde och använde jag svenskan bara i skolan.

Efter högskolan fick jag en studieplats i Tampereen yhteiskoulun lukio i Tammerfors och efter den första svenskkursen fick jag ett mejl att det fanns möjligheten att byta från B-svenskan till A-svenskan: Jag bestämde mig för att försöka – jag tänkte att det är lyckligtvis alltid möjligt att byta tillbaka till B-svenska. Kurserna i A-svenskan var som en berg-och-dalbana för mig: en dag var jag jättemotiverad och trodde på mig själv och en annan dag var jag stressad och skämdes över mina kunskaper i svenska. Kurs efter kurs gick jag ännu framåt fast jag inte själv märkte utvecklingen. Efter gymnasiet sålde jag alla mina svenska kursböcker och tänkte att jag och svenska går nu skilda vägar.

Trots allt blev mitt intresse för svenska starkare under mellanåret och numera studerar jag nordiska språk på svenska vid Helsingfors universitet och var till exempel på språkkurs i Norge i sommar. Jag har förälskat mig i svenskan igen och igen. Idag tycker jag att det är nästan det finaste i språkinlärningen att man aldrig kan bli färdig med den. Jag kan lära mig svenska och andra språk hela mitt liv med en säker uppgift att det alltid finns något nytt att lära mig.