Språkambassadörerna deltar i Ålandsveckan!

Den 21.3-25.3.2022 ordnas Ålandsveckan för att fira Ålands 100 år av självstyre. Språkambassadörerna deltar aktivt i Ålandsveckan och vi kommer att skicka språkambassadörer som bor eller har bott på Åland på besök runtomkring i Finland.

Åland är ett viktigt område för Språkambassadörerna, inte bara för att det bor aktiva ambassadörer på ön, utan även för att det finns hundratals potentiella ambassadörer som har hittat kärleken till det svenska språket via Åland, eller tvärtom. Vi vill lyfta fram dessa berättelser för att inspirera elever, men också för att dela med oss av intressant information om Åland.

Alla lärare som beställer ett besök kan önska sig ett besök till just precis Ålandsveckan. Vi ber alla lärare att skriva “Ålandsveckan” i meddelandefältet i beställningsformuläret så att vi vet att en ambassadör behövs i slutet av mars. Vi tar emot beställningar för tillfället och hoppas att du agerar snabbt, eftersom det finns ett begränsat antal besök som kan utföras under Ålandsveckan!

Tiina Fjellander är en av våra språkambassadörer som kommer att göra besök under Ålandsveckan. Nedan kan du bekanta dig med hennes berättelse både som text och som en podd. I podden finns textning till svenska.

Tiinas språkberättelse

Hej, 
jag växte upp i hjärtat av Satakunta, Lavia, där alla bara talade finska. Men som barn besökte jag mina föräldrars sverigefinska vänner några gånger och på semesterresor till Umeå. Innan högstadiet kunde jag bara två ord och en låt på svenska – tack, vad och ”Den glider in”. Min inställning till det svenska språket var, liksom min omgivning, negativ och mina kunskaper om finlandssvenskar var noll. När jag började plugga svenska gillade jag det, det var lättare och bekvämare än engelska. Däremot satsade jag inte lika mycket som på ryskan, som jag älskade. Jag trodde inte att jag skulle behöva svenska i framtiden. 

Efter gymnasiet arbetade jag för en internationell missionsorganisation och använde finska och engelska dagligen. I organisationen träffade jag vid 19 års ålder också en finlandssvensk för första gången. När jag träffade min svenska man första gången på en affärsresa mitt i Savolaxens skogar hade jag inte använt svenska på fyra år. Vi blev bekanta på engelska, men det stod klart för oss från början att vi ville lära oss varandras språk. Efter att ha flyttat till Finland hade han genast börjat studera finska – han hade blivit kär i detta land och människorna innan vi träffades.

Vårt första steg var att lära oss det andra språket tillräckligt bra för att kunna förstå vad den andra säger på sitt eget modersmål. Och jag kommer aldrig att glömma mitt första besök hos mina blivande svärföräldrar; plötsligt borde jag ha kunnat förklara vägen till Finlands självständighet – på svenska. På något sätt överlevde jag. Engelskan föll bort någon gång under de första åren och femton år senare kommunicerar hela vår familj på fem personer flytande på två språk.

Vi bodde i Åbo i nio år. I väntan på min förstfödde jobbade jag på ett svenskspråkigt dagis och lärde mig en massa svenskspråkiga sånger och lekar som var helt okända för mig. Under våra studieår vid Åbo Akademi och Åbo universitet har vi också lärt känna finlandssvenskar och helt som om en ny värld hade öppnat sig; deras språk med dess dialekter, kultur och traditioner.

Vi har bott på Åland i drygt fem år och plötsligt är jag en del av en språklig minoritet och jag måste värna om att mitt eget modersmål inte rostar. Men utan svenskan så skulle många intressanta dörrar i vardagen och arbetslivet här ha förblivit stängda.

Det svenska språket har öppnat dörrar inom arbetslivet, studier och vänskapsförhållanden. Jag lever största delen av min vardag på svenska. Det svenska språket har också varit nyckeln till Norden. Det är en rikedom att leva i ett tvåspråkigt land!

Dela den här nyheten

#Kielilähettiläät #Språkambassadörerna

Skip to content