Språkberättelse

Hej! Jag heter Timi. Under min skoltid var inställningen till svenska bland många: ”ett helt onödigt språk, det behöver man aldrig.” Självklart började jag tänka likadant – vilket gjorde det svårare för mig att lära mig språket. Jag satsade inte på studierna, vilket förstås förstärkte mina fördomar: svenska var ett onödigt språk. Allt förändrades sommaren 2008 när vi hälsade på min frus vänner i Umeå. Jag vet inte om det var solsting eller det svenska dricksvattnet, men plötsligt fick jag en tanke: jag vill lära mig tala svenska flytande! Efter många omvägar hamnade jag i Kiruna som säljare på hemelektronikavdelningen på Elgiganten. Året i Kiruna gav oss mycket. Förutom språkkunskaperna förändrades också min attityd – svenska är faktiskt ett användbart språk, och det finns inga onödiga språk. Jag önskar att jag hade tänkt så redan under skoltiden och inte som de flesta i min vänkrets gjorde. Men bättre sent än aldrig.

Hej, mitt namn är Laura Karlsson. Mitt modersmål är finska och jag bor med min familj i S:t Karins, där jag också är född och uppväxt. Min pappa hade en gång i tiden studerat och tagit examen vid Åbo Akademi och han uppmuntrade mig att lära mig svenska. Min pappa arbetade också på ett internationellt företag och reste mycket i jobbet. Han brukade alltid säga hur viktigt det är för en finländare att studera främmande språk för att klara sig i arbetslivet. I rekryteringsprocesser har jag ofta haft en stark position tack vare mina mångsidiga språkkunskaper. Särskilt min svenska har varit avgörande i slutskedet av vissa anställningar under min karriär. Även om min muntliga svenska inte alltid är perfekt har jag ändå alltid vågat kommunicera på det språk som situationen krävt.

Jag växte upp i en helt finskspråkig familj i Österbotten. När jag var liten, flyttade familjen till ett område med många svenskspråkiga barnfamiljer. Lekkamraterna på hemgatan talade bara svenska och jag bara finska. Genom lek fick jag lära mig en fin dialekt: österbottniska. Och mina lekkamrater började använda finska ord. Som finskspråkig gick jag i finska skolor, men fortsatte träffa vännerna från hemgatan på fritiden. Varje år, under sportlovsveckan, åkte vi till de svenska fjällen med vår lokala skidklubb. Vi klarade oss fint där med finlandssvenskan. Genom svenskan har jag fått ett fantastiskt liv med jobb, fritid och vänner i hela Norden!

Mitt namn är Lina, och jag brukade avsky att prata finska! Aldrig hade jag kunnat tro att jag en dag skulle lära mig tycka om det. Mitt språk är långt ifrån perfekt, men det hindrar mig inte från att uttrycka mig, bli förstådd och föra samtal på finska. Det handlar framför allt om att våga! Jag kommer från Närpes och en helt svenskspråkig bakgrund. Jag är en stolt närpesbo som älskar både dialekten och den österbottniska kulturen. Numera bor jag i Helsingfors, men som man säger: ”Man kan ta flickon ur byin, men it byin ur flitchon.”

Hej, mitt namn är Benjamin Bergan och jag är uppvuxen i en tvåspråkig familj. Jag pratade dock inte det vanliga paret av språk, svenska och finska hemma – utan mitt andra språk var norska som jag talade med min pappa. Finska var alltid min svaghet men nu talar jag ändå fem språk nästan flytande och har arbetat som läkare på just finska.

Hej alla! Jag heter Ines Laukkonen och kommer från Helsingfors. Allt började år 2004 när jag började på ett språkbadsdagis och därefter i en språkbadsklass i grundskolan. Jag valde sedan ett finskspråkigt gymnasium. År 2021 började jag på Hanken i Helsingfors. Tack vare svenskan gör jag nu min drömpraktik i Stockholm. Språket har öppnat så många dörrar för mig, och utan det skulle jag inte vara där jag är i dag.

Finskan var länge ett språk av rädsla och skam för mig. Idag är jag skådespelare och arbetar både på svenska och finska, men som barn fick finsklektionerna min mage att knyta sig. Jag vågade inte prata och kände mig utanför. Det här fortsatte både i skolan och som vuxen. Jag kämpade mig igenom finsklektionerna, men talade enbart svenska i vardagen. Förändringen kom först på Teaterhögskolan där jag första gången var i en flerspråkig miljö. På andra året skulle vi samarbeta med finskspråkiga studenter. Jag var skräckslagen – men jag visste att det var dags att försöka.

Hej! Jag heter Annika Saajakari och har vuxit upp i en helt finskspråkig kommun med min finskspråkiga familj. I början var svenska ett skolämne precis som vilket annat. Under min gymnasietid i ett idrottsgymnasium insåg jag att idrott och hälsa var något jag ville studera vidare. När jag började undersöka utbildningsmöjligheter upptäckte jag att alla yrkeshögskolor där man kan studera till idrottsinstruktör låg långt borta – förutom Arcada i Helsingfors. Då bestämde jag mig för att söka dit och tog alla svenskkurser som mitt gymnasium erbjöd.

Hej! Jag heter Kreetta Kiviniemi och jag är musikalartist samt ekonomistuderande. Jag är ursprungligen från Helsingfors, men jag har också bott bland annat i Göteborg och Reykjavik. Jag växte upp i en finskspråkig familj, men att lära mig olika språk har alltid varit viktigt för mig. Jag började läsa svenska i lågstadiet och var alltid duktig på språk i skolan, men jag tyckte att det var lite nervöst att våga prata.

Jag kommer aldrig att prata svenska i mitt liv. Så tänkte jag i högstadiet och i gymnasiet. Jag tyckte inte om svenska i skolan.
Jag heter Jaan Siitonen och jag kommer från Esbo. Mitt medeltal (keskiarvo) i svenska var 5,5. Jag blev student från Tapiolan lukio 2007, men sedan sommaren 2007 har jag pratat svenska varje dag. Vad hände?