Antonia Henn
Finskan var länge ett språk av rädsla och skam för mig. Idag är jag skådespelare och arbetar både på svenska och finska, men som barn fick finsklektionerna min mage att knyta sig. Jag vågade inte prata och kände mig utanför. Det här fortsatte både i skolan och som vuxen. Jag kämpade mig igenom finsklektionerna, men talade enbart svenska i vardagen. Förändringen kom först på Teaterhögskolan där jag första gången var i en flerspråkig miljö. På andra året skulle vi samarbeta med finskspråkiga studenter. Jag var skräckslagen – men jag visste att det var dags att försöka.